Helsingborgspack!
Hör ni sången?
Vilken replik. Det skall erkännas att jag var rädd inför matchen. Tappade poäng hade inneburit ett tappat guld. Nu har vi greppet och nu är det bara MFF själva som kan sabba detta. BP borta skall man slå 366 dagar på ett skottår vid rådande situation. Mjällby-spöket skall bara kämpas ner på hemmaplan. 24000 måste få blekingarna att skita i Sven-Bertil Anderssons minkfarmarkalsonger.
Om det krisar mot BP och Mjällby så måste Agon Mehmeti kliva fram. Vilka chanser han har bränt på slutet. Han blir nästan liksom skyldig oss det.
På tal om kris. Det krisar på jobb just nu. Det gör det med jämna mellanrum. Jag jobbar för ett företag där framförhållning inte existerar. Man släcker hastigt uppkomna bränder och skiter sedan i att åtgärda det för att de inte skall uppstå igen.
För en månad sedan blev jag och en kollega omplacerade. "Vår kompetens behövdes på andra avdelningar" hette det. En finare omskrivning av att få sparken från en avdelning.
Visst, vi kanske inte gick på 100% varje dag där. Man gör liksom inte det efter 5-10 år. Däremot så gick vi utan problem på 110% när det verkligen behövdes OCH, vi satt inne med sjukt mycket kunskap om hur jobbet skall göras. Rutiner som inte finns på pränt och erfarenhet från bekymmer.
Allt detta var inte värt ett piss när ett par "finare" medarbetare från kontoret fick lite mothugg när de kom ner och blandade sig i sådant de inte begrepp och istället spred oro och irritation.
Då kallades vi in och yxan gick och vår "kompetens" behövdes på andra områden. Att vi blev omotiverade och hade högst ringa erfarenheter från de nya avdelningarna spelade ingen roll.
Nu krisar det som sagt, precis som vi visste att det skulle göra. Den gamla avdelningen har förvisso fräschats upp rent fysiskt men man hänger inte med rent jobbmässigt. Initiativförmågan och engagemanget finns liksom inte där. Förut hade jag och min kollega inte tvekat att gå in och avlasta en söndag på eget bevåg. Det var en win/win-situation. Vi avlastade jobbsituationen och tjänade lite pengar på det.
Skadeglädjen är den enda sanna glädjen heter det och det kan mycket väl stämma. Vilken skadeglädje jag känner just nu.
Cheferna står handfallna och vågar just nu inte fråga mig och min kollega om vi kan gå in och avlasta på den gamla avdelningen. Och tur är väl det. Annars hade den eventuella lilla uns av mänsklig respekt jag har för dem blivit totalt omintetgjord.
Att spotta en medarbetare i ansiktet, förolämpa deras intelligens och sätta dem på avdelningar som mest liknar sopstationer där man sätter folk man inte vet vad man skall göra med dem, är som att knulla en tjej i sovrummet framför sin frus ögon, pissa frugan i ansiktet och be henne dra åt helvete och sedan komma krypandes och be henne ta tillbaka en.
Men det skulle inte förvåna mig om det sker inom en snar framtid. Vintern har bara börjat och snart kommer förkylningarna, de massiva beställningarna inför jul, VAB, etc.
Värdighet är något som är en rejäl bristvara på detta företaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar